fridaberglund

har inte bloggat sen jag kom hit. inte haft viljan. inte kännt att jag har behövt det heller. har haft min bästa vän. hon lyssnar och förstår. jag grät. jag va besutom stup full. men det har kännts bra att få ut allt som jag har hållt inne. hon ser mig inte annorlunda. dagen efter skrattade vi åt mina tårar. det känns som jag kan släppa allt jobbigt och allt som får mig att må dåligt när jag är här. det finns inget som gör mig ledsen, förutom att jag ska åka tillbaka till helenelund imorgon. jag vill bara kunna va kvar här. kunna leva som jag gör nu.(förutom chipsen, kommer bli as fet!hehe). i Tobo känner jag mig alltid hemma. finns bara ett ställe till i hela världen där jag får samma känsla. och dit kan jag aldrig gå igen. för det är jag arg på er. för det vill jag inte vara hos någon av er. och jag tror att innerst inne vet ni om det. men ni väljer att titta bort. att inte bry er. att ge mig pengar. för det blir man lycklig av. det mår man jätte bra av. visst!? jag önskar ni skylle se allt från min sida. hur hade ni mått då? jag kan fan inte sova. bara här. i Tobo. som rubriken säger.. There is no place like home..tobo<3