fridaberglund

det är aldrig bra för mig när jag inte kan sova. för då börjar jag tänka. på livet. på sånt som är jobbigt. på allt. just nu när jag ligger i min säng och inte kan sova tänker jag på pappa. jag vet inte hur jag ska vara utan honom. han är min trygghet, säkerhet. mitt förstånd, min pappa. han är där anna inte kan vara idag. det räcker att han är i närheten så känns allt lite bättre. jag tycker inte om att ljuga för honom och jag gör det sällan. önskar bara att han var bättre på att visa känslor. saknar att han inte kommer fram och ger en kram ibland. det känns som jag behöver det. men nu har jag bestämt mig, det blir till att bo hos mamma ett tag. måste prata med dig, men vet inte hur. vad ska jag säga? det känns jobbigt att inte bo med dig, men jag måste för min egen skull. för min framtid. jag måste sova. klarar inte av att göra det här. så får försöka hos mamma igen. just nu sitter jag i tårar på grund av det här.

jag gråter inte framför folk, bara i min ensamhet. jag älskar dig pappa.
världens bästa.